Satte mig ner tidigare idag och kollade på lite film sen vi barn i familjen var små. Det var ju bara hur skoj som hellst. Sen att jag nu blivit rädd för mig själv är ju en annan sak. Jag menar, hur kan jag prata så mycket? Det värsta är ju att det inte är mycket tystare runt om mig nu när jag är äldre. Om det inte kommer ut i talform så kommer det ut i sång. Precis som det alltid varit. kanske dags att börja bli mer tyst? Jag kan ju dock vara väldigt tyst om jag bara vill. Har ju fått fina komplimanger om att jag är så bra på att lyssna och sedan hålla det mellan fyra ögon. Sen när jag babblar på som jag alltid gör, så kommer det mest bara tjoller ut ur munnen. Det kan nog många runt om mig hålla med om. I alla fall Olov. haha, han brukar få lida på skolan av att jag är så "snäll" mot honom. Som tur är tar han inte mina dumheter på allvar.