Väldigt kort sammanfattning av påsken:

Stugan 2 oktober

 

Mammas födelsedag

 

Mammas födelsedagsfest

Ibland är allt man behöver en kram, och idag är verkligen en sådan dag...
Men tyvärr får man inte alltid det man vill/behöver, tur är väl då iaf att man har en nalle som man kan krama om..

Igår vaknade jag döv på ena örat, och idag hör jag bättre än jag gjort på väldigt länge!

Ja, jag vaknade alltså döv på vänster öra och dämpad hörsel på högra, ringde då sjukvårdsrådgivningen och fråga vad de tyckte jag skulle göra och fick snabbt svar om att köpa revaxör, och snabbt som sagt befann jag mig på apoteket och inhandlade detta då jag fort ville bli av med den obehagliga känslan och yrseln i mitt huvud som uppstod av denna hörselnedsättning.

Väl hemma så testade jag direkt, men tyvärr utan vidare resultat. Fick då göra ett nytt försök idag, och vet ni vad? Helt himelskt att höra så mycket! Det fungerade prima och behöver nu inte oroa mig för att vakna döv imorgon!

Det ser ljust ut! Livet leker och tiden bara springer fram, hur bra det nu är vet jag inte, men det måste ju vara ett bra tecken! Jag menar, leker inte livet så går det ju som automatiskt mycket långsammare. Det enda som har dragit ner denna dag är att jag missade en lägenhet med några enstaka minuter, men lika glad är jag för det! Som man säger: Bättre lycka nästa gång!

Det enda som fattas nu är ett datum att få komma ner och träffa Tara och Rory! För en sak är säker; jag saknar dem gode bra!

Blev så otroligt förkyld igår, och det håller i sig lite även idag, så tar en hemmadag med lugn och ro.
Får se om jag vågar mig på lite mer städning.
Men av någon anledning så är jag ändå glad idag, vet dock inte precis vad som gör mig så glad.
Jag ska då inte klaga över det.

Nu ska jag bara bli av med denna snuva, få mitt rum kliniskt rent, fixa med lite papper och så, sen så ska allting annat också gå min väg tycker jag!

Har just nu noll koll på vad jag vill, vad som händer etc.

 

Uppsala:

Jobb?

Jobb och plugg?

Utbildning?

 

Stockholm:

Utbildning?

 

Kommer jag ens komma ner inom detta år?

Jag har ingen aning, men en sak vet jag, och det är att jag vill iväg!

 

Kanske skulle spola tillbaka tiden till då man var i London och hängde med Madde?

Saknar den flickan alltså. Ännu en anledning varför jag borde flytta neråt i landet.

 

 

Många man saknar för tillfället, men alla är i olika delar av landet, eller i ett helt annat land!

Ingen som kan trolla? Jag skulle gärna vilja ha en lägenhet i Uppsala nu, och gärna ett jobb också.
Jag vet att John bara åkte i morse, men kan inte hjälpa att jag redan saknar honom. Och vetskapen om att jag inte har den blekaste om när jag får se honom nästa gång suger hårt!! Så nu får jag bara hålla tummarna på att det kommer upp något riktigt fort!! Och tills dess får jag försöka att hålla mig så upptagen som det bara går, så jag slipper tänka på frånvaron och saknaden.

Kom tillbaka dåtid eller välkommen ljus framtid!!

 

Frågan är bara:

Ska jag ge det ett försök?

Är det någon som vet var man kan hitta ett liv ikväll? Jag har sjukt tråkigt. Tv:n dog, orkar inte städa eller så. Allt skulle typ hjälpa just nu, bara att ha någon människa som säger "Nu kommer du hit, du har inget val!" eller "Jag kommer nu!" Och sen bara vara i närheten och se film eller vad som hellst. Just nu känns 5 minuter som minst en timme, och det suger vill jag lova!!

Varför ska det vara så svårt att hitta ett par nya glasögon?

Och varför måste man bestämma sig på plats?

Är ju så skönt när man får låna hem och testa dem om och om igen.

Aja, om 2 veckor ska jag i alla fall ha bestämt mig då jag ska på kollen då och vill som få det där överstökat känner jag.

 

Har nu framkallat en mängd bilder sen min tid i London, och ja, många bilder blev det.

 

Saknar dessa två sötingar!

Men förhoppningsvis så får jag träffa dem i September,

då jag planerar att åka ner på ett besök kring den tiden.

Så var man hemma i huset, och visst känns det skönt! Kom hem i söndags eftermiddag och haft det lugnt och skönt nu i två dagar, och imorgon blir det jobb, känns lagomt peppande! Men det ska nog gå bra, hoppas jag.

Nu ska jag i alla fall bara ta det lugnt, så kanske jag har energi att skriva mer sen!

Kan i alla fall säga att jag saknar de söta små barnen!

Av alla dagar som finns på året, och såå många år som jag haft mina glasögon så känner de för att gå sönder en vecka innan jag flyttar till London? Hinner ju knappast fixa nya innan jag åker. Får väl skaffa nya därnere eller något. Tur säger jag bara att jag inte måste ha glasögon jämt, då hade jag varit körd. Får sitta med trasiga glasögon fram tills dess att jag kommit på hur jag ska lösa problemet. Alltid ska det finnas någon motgång, men de kunde väl ha valt någon billigare motgång?